Under de första decennierna av 1900-talet förändrades Stockholms innerstad i snabb takt. Nya affärshus växte fram, handeln utvecklades och stadens huvudgator fick en allt tydligare roll som mötesplatser för arbete, nöjen och kulturliv. I den utvecklingen kom en ny biograf att spela en större roll än många då kunde ana.

När byggnaden i hörnet av Biblioteksgatan och Mäster Samuelsgatan stod färdig vintern 1915 var den långt mer än ännu ett nytt affärshus. Bakom tegelfasaderna hade en modern premiärbiograf skapats – en plats där arkitektur, konst, musik och film samverkade på ett sätt som tidigare varit ovanligt i Stockholm.

Att gå på bio handlade vid den här tiden om betydligt mer än att se en film. Kvällen började ofta med en promenad genom innerstaden, kanske ett besök i någon av kvarterets butiker eller en middag på en restaurang innan föreställningen började. Biografen blev en naturlig del av stadslivet och bidrog till att göra Biblioteksgatan till ett av de stråk där människor samlades efter arbetsdagens slut.

Byggnaden ritades av arkitekten Edward Bernhard och uppfördes för Hufvudstaden mellan 1915 och 1917. Fasaderna i hårdbränt tegel, det monumentala kolonnmotivet mot Mäster Samuelsgatan och det rundade hörnburspråket i synlig betong gav huset ett uttryck som fortfarande skiljer sig från många av de omgivande byggnaderna. Arkitekturen speglar en tid då Stockholm började ta steget in i en modernare epok.

Inne i huset väntade en av landets mest påkostade biografer. Salongen byggdes för över 860 besökare och blev snabbt Svenska Biografteaterns, och senare Svensk Filmindustris, främsta premiärbiograf. Här samlades publiken för att uppleva stumfilmens stora produktioner, ljudfilmens genombrott och många av de filmer som kom att prägla svensk filmhistoria under flera decennier.

Samtidigt berättar byggnaden om något större än film. Den speglar hur Stockholms innerstad förändrades under 1900-talets början, när nya affärskvarter växte fram och stadens huvudgator fylldes av handel, restauranger, caféer och kulturella mötesplatser. Biografen blev en naturlig del av den utvecklingen och kom att följa generationer av stockholmare genom ett sekel av förändringar.

Idag används byggnaden på ett annat sätt än när den invigdes, men mycket av den ursprungliga arkitekturen finns fortfarande kvar. Fasaderna, trapporna och de stora rumsvolymerna bär fortfarande spår av den verksamhet som en gång gjorde huset känt långt utanför Biblioteksgatan.

Den här artikelserien tar sin utgångspunkt i byggnaden, men handlar i lika hög grad om människorna som skapade den, arbetade här och besökte den. Genom deras berättelser går det också att följa utvecklingen av Biblioteksgatan och de centrala stadsdelar som tillsammans format det Stockholm vi känner idag.

För ibland räcker det med en enda adress för att förstå en hel epok.